Mjölkstockning i båda brösten, (uppenbarligen kommer jag inte kunna bada till sommaren utan får väl sitta på stranden med dunväst,) jag har dessutom en stor spricka på ena bröstet  som gör ONT, så ont så jag vägrar amma på det nu det får bli pumpning tills det läkt :-(
Sonen är hemma från dagis idag då han är förkyld, febrig och fick dessutom en spåna i ögat i morse som nu är ute men det tog ett bra tag att få ut den och han har varit så ledsen i flera timmar och bara gråtit och gråtit och vill sitta i mitt knä, helst av allt vill han krypa innanför mitt skinn och syrran vill bara äta och äta..

Maken jobbar sent och åkte vid halv ett och lämnade två gråtande figurer i soffan, en med amningshormoner högt och lågt och en med förkylning, måste kännas underbart att gå till jobbet då *ironisk*  Han är hemma vid 2 i natt.. krisar det mer så får jag ringa hem honom, inget annat att göra. Jag som alltid brukar ha båda mamma och pappa på tryggt avstånd så de snabbt kan komma och avlasta mig en stund är givetvis båda två upptagna ikväll :-(

Mina tårar bara rinner men jag ser genom dimmorna att sonen nu sover i soffan och lillasyster sussar gott i sin vagn, så jag får ta nya tag, trycka i mig två alvdeon och lite mat och hoppas att jag är tillbaks på banan snart igen.. För frisk är jag inte, sitter inne med 20 grader i innetemp, har fleeceinlägg i BH:n, tröja, fleeceväst och munkjacka på mig men fryser iaf, och då mest om brösten..

Återkommer en bättre dag!!

I morse kom en underbar kommentar från sonen: "Mamma nu är du smal igen, nu är pappa tjockast" Hohoho den satt gott i mitt hjärta och jag ler fortfarande :-)

Annars rulla livet på så bra här hemma, sonen är så stolt över sin syster och vill visa henne för alla han möter och han har börjat vänja sig vid att lillasyster faktiskt är ömtålig och att hon kommer stanna kvar hos oss, trots att han kommit lite i smyg med ett förslag om att vi kanske skulle lämna tillbaks henne ;-) Hon har dock fått ett par smällar redan, som en robot i huvudet som han bara "tappade" på henne och resulterade i ett blåmärke på ögonbrynet, en och annan fot i huvdet och lite väl hårda klappningar. Men  som sagt nu är han mer förstående för att hon faktiskt är riktigt ömtålig.

I går hade vi visning på vårt hus i regnet, trots detta kom det 19 par eller familjer och tittade, det är många det och mäklaren så minst sagt trött ut då hon åkte hem :-D Nu ska det bli spännande att se vad vi får för det.. liter nervöst är det allt...

Återigen tack för alla grattis!
Detta är ju dock bara en liiiten försmak på vad som komma ska då man är lillasyster till ett riktigt yrväder!

 I söndags kom hon som en raket! Vår underbara dotter och lillasyster Tilia.

Som ni vet så gick jag med förvärkar förra söndagen och de kom lite under veckan, de kom så regelbundet och fint så jag trodde ju flera gånger att det var nära, men icke Besvikelsen blev lika stor varje gång och att sen gå över "min" uträknade tid + bf var ju som ett nackskott! Elliot kom ju tidigare ju då skulle väl självklart tvåan också göra det..
I fredags på bf var jag riktigt låg, grävde ner mig och deppade ihop men fick lite peppning av kära vänner, tack för det Trixie mfl som gjorde mig på bättre humör. Så över helgen bestämde jag mig för att strunta i allt, glömma alla ev tecken på att förlossning skulle vara nära och bara vara. Ställde helt in mig på att bebben skulle komma till nästa helg istället.
Lördagen rullade på och jag mådde bättre än på länge, samma sak med söndagen, inte en känning!! Men söndagförmiddag fick jag blodblandad flytning, jaha teckenblödning tänkte jag men ignorerade det helt, min bebbe skulle ju inte ut innan så varför nu när det var så lugnt i magen?? *total förnekelse*
Mina föräldrar och min lillebror är här och grillar med oss på söndagen, maken frågar vid 16 hur det känns i magen och om han kan ta en öl och en whiskey, visst säger jag det känndes ju ingenting!
När klockan är 17:20 och efterrätten uppäten så känner jag hur det bara vrider sig i magen på mig, det gör så ont så jag får bita mig HÅRT i fingret men vill inte säga något till någon om det är falskt alarm igen. Sen en till då klockan är 17:23 och en till då klockan är 17:25! Då frågar pappa mig hur det är och jag sa till J att det är NU det är dags. Alla springer upp från sina stolar och börjar fixa, pappa och lillebror tar med sig Elliot hem till sig för att han ska slippa se mig ha ont, J springer in i duschen och jag tar fram turlistan för att se när nästa båt går. 19:03 kommer jag fram till och känner bara att NEJ det går inte, vi hinner inte. Då är det 2 min mellan värkarna, ser då till min räddning att det går en båt 18:04.
Maken kunde ju inte köra så han ringer sin pappa och frågar om han kan köra oss upp men då är hela familjen och golfar *s* De kastar sig in i bilen då J säger i telefon att det är bråttom!!
Vi tar båten till stan, den är full med folk och alla tittar medlidande på mig, däcksman blir lite orolig då han ser att det är tätt mellan värkarna. Väl av båten får jag stanna och ta två värkar på en sträcka på 30 m. men jag har kontroll, kan slappna av och känner mig lugn även om alla runt om mig ser aningen vita ut
In i bilen som är fixad med hanndukar utifall att
Js bror kör och hjälp vad han kör, 130 hela vägen och tacka gode gud för det. men jag tar värkarna bra ändå tycker jag, tänker på Dyktekniken jag fick tips av och försöker verkligen slappna av och ta det lugnt, fokusera på att det är bra smärta och slappna av i kroppen.
När vi är framme på förlossningen så känner jag hur det trycker på neråt. Nu kan jag inte slappna av längre utan det är krystvärkar som överöser min kropp.
Förlossningen ligger på 11:e våningen och i hissen tänker jag "stackars den jäveln som kommer in här och stör mig när jag ska upp" men som tur är så kommer ingen. Uppe på förlossningen så ser de med en gång på mig hur det är dags, in med mig på ett rum, klockan är då 18:40, får av mig skorna och byxorna och jag säger nu trycker det på!! SPLACH så går vattnet och då hör jag hur sköterskan trycker på larmknappen och säger något i stil med "nu är det dags".
Vad gör jag nu säger jag? *asg* Upp i sängen säger någon, in kommer två bm, då kommer en rejäl krystvärk och jag känner hur hon nästan kommer hela vägen ut. "Bra säger bm, nu ser vi huvudet" "Lustgas!!" säger jag.
Bm säger att antingen kan du välja att andas lite lustgas och vila dig en stund eller så kör du på så kommer bebisen på nästa värk. Jag drar i mig lustgas en stund och vilar och det är så underbart, att få lite vila. Jag har full kontroll hela tiden och pratar så glatt mellan värkarna. Efter en stund frågar Bm mig om jag vill ta igen mig en stund till eller om vi ska vi köra på. Det är ju inget att be för känner jag, ut ska ju bebisen för eller senar så nu kör vi! 2 krystvärkar senare är hon ute, klockan är då 19:07!
Direkt upp på magen och denna ljuvliga figur gråter och gråter, tvärtemot brorsan. Efter ett tag så frågar J om vi nte ska se vad det blev för sort?! Nödvändigt eller?
Jag håller upp henne och då navelsträngen ligger för så ser jag vad jag tror är en pung. Åhh en pojk säger jag och lägger ner henne på magen igen, nej säg J det är en tös! VA?? en tös? Får titta igen och mycket riktigt en liten liten tös var det! Lyckan är total och jag snyftar
Moderkakan vill inte släppa riktigt så det tar ca 40 min innan den är borta, och de klämmer och håller på med mig och magen men det gjorde liksom inget, jag snusar ju nyfödd prinsessa *s*
Jag fick lite bristningar som inte behövdess sys men då jag har ett "veck" sen sonen som ställer till det som jag ville de skulle fixa till så tråcklade de lite iaf *s*

Är nere på BB klockan 22:30 och maken åker hem till den nyblivna storebrorn

En helt enorm upplevelse, att jag hade sådan kontroll! Enormt maffigt alltså!

Nu ligger prinsessan och sover och maken och sonen är iväg en stund, jag slänger i mig lite mat och ska snart byta en blöja, det luktar lite surt *s*

Min mage är bara full av luft!! Det är ingen bebis.Spjälsängen håller redan på att damma igen och det ligger säkert en massa gråsuggor i den också :(Snackade med en tjej från en Allt för föräldrar över MSN för en stund sen och hon hade haft samma tankar innan hennes son föddes, fast hon fantiserade om spindlar och spindelväv i den nya fina nybäddade vagnen. Känns skönt iaf att veta att man inte är ensam om dessa underliga tankar!Men idag är en riktigt jävla pissdag, ursäkta språket men det är ingen underdrift! Mellan klockan 13 -18 igår hade jag sammandragningar regelbundet med 7 min intervall, sen bara dog det ut!!!!!! Vaknade i natt av en och annan ond sammandragning men kunde somna om :-( Dumma dumma förvärkar. Med sonen var allt så mycket lättare, pang bom bara så var han ute!!Jag vill inte längre!! Jag vill inte vänta mer! Det värsta är att om någon jag inte "känner" frågar mig hur det är så blir jag helt plötsligt så äckligt positiv och säger något käckt i stil med "Nä det går bra *ler stort* Det är ju inget man kan göra, det är bara att vänta" men egentligen vill jag bara skrika och gråta, det är inte alls bra! Jag är så less, så fruktansvärt less!!Har det inte hänt något innan söndag morgon så ska jag banne mig ringa till förlossningen och böla i telefon, då måste dom hjälpa mig!!!Usch vilken gnällig blogg detta är, förlåt! Det blir bättre snart *lovar*

Till barnmorskan för förhoppningsvis sista besöket innan bebben kommer.Gick igår kväll och idag med lite små värkar som kommer då och då, igår kväll var det regelbundna med ca 5min mellanrum och idag mer glesa men de känns..Hoppas jag hinner hem och vända iaf om det skulle sätta igång på vägen. Men den chansen är väl minimal, att det skulle sätta igång alltså!Det är ju inte bara att svänga förbi med bilen och hämta väskan då man bor på en ö ;-)

Så här ser det ut hemma hos mig idag. En dag med strålande solsken men med en kall nordan *brr*En långpromenad med hunden i morse och nu en fika hos en kompis så är livet på topp igen :-)Magen är skum idag, bebben rör sig väldigt lite och så fort jag försöker putta igång den så drar magen ihop sig till en fet sammandragning, det gör dock inte så ont. Kan bara hoppas på att det tyder på något bra *s*Jag ska till min barnmorska i morgon, varför vet jag egentligen inte. Allt är ju bra, jag är redo och hon vet om att vi vart på förslossningen och så.. Mailade henne ang ricinolja, hon tyckte det var dumt då bebben ligger så långt ner, det kan då gå för fort men annat lavemang som microlax kunde jag ta om jag ville :-)Så har inget hänt i morgon så svänger jag nog in på apoteket och köper en laddning på vägen hem :-)

Nu har allt vad värkar och förvärkar avstannat helt! Hur skumt är inte det då?? *sliter mitt hår* Funderade starkt på ricinolja men tror jag skiter i det i nuläget, har det inte kommit något innan helgen så.. men annars väntar vi och ser, skam den som ger sig! Ut kommer den ju förr eller senare även om jag känner mig gråtfärdig emellanåt..Borde verkligen fördriva tiden med att skriva en uppsats men var finns den lusten? Mycket roligare att fundera på veckans mat eller surfa runt och titta på tapeter och golv till nya huset :-)Tror jag ska börja fota vår mat mer och lägga in lite bilder, jag blir så inspirerad av alla matbloggar med så fina bilder.Idag blir det iaf grill till middag. Jag har ett gäng med starka korvar i kylen, inte de vanliga slibbiga "vill du följa med upp på lite...? vad heter det...?". Utan goda starka korvar!Till blir det nog en ljummen potatissallad med div grönsaker så som mango, avocado, rödlök, babyspenat, tomater och parmesan. En dressing till med honung, vitlök och rapsolja, det är super med det starksöta och sonen äter så det sprutar ur öronen på honom :) Ett tips är att dressa potatisen då den fortfarnade är lite mer än ljummen, då suger den åt sig och blir grymt god!Sen blir det självklart masjkolv också, ännu en av sonens nya favoriter.

I går morse fetr duschen så fick jag plötsligt en våt stor fläck i trosan, luktade suspekt och min första tanke var VATTE!! Vad skulle jag göra nu då? Jag hade ju lovat sonen att vi skulle gå den årliga påskpoängpromenaden ju?!Tog på mig en binda och begav mig ut ett par timmar, inget blir ju bättre av att bara sitta inne och glo *s*På eftermiddagen ringde jag förslossningen för råd och de villa ha in oss för kontroll..Vi åkte in för en kontroll av ev vattenavgång i går vid 17. Kände på vägen dit att sammandragningarna kom relativt regelbundet och att de började göra ont, eller ont, de påverkade mig. Väl inne så fick jag ligga med CTG en halvtimme som visade på bra hjärtljud och värkar men oregelbundna. Då vi bor på en ö vill BM inte skicka hem oss utan ville att vi skulle stanna ett par timmar, mycket för att jag är omföderska och att sonen förslossning gick smidigt och relativit fort. Det går oftast fortare andra gången.. Så jag fick en tjusig binda och vi åkte iväg till McD för lite mat. S-dragningarna kom men med väldigt varierad tid mellan. Men så fort maken frågade så sa jag nä det känns lugnt och 2 sek senare så kom en värk *s* Åkte tillbaks till förlossningen efter en timme ungefär. Fick då ligga med CTG en stund igen, den visade då på s-dragningar regelbundna med 3 min intervall och de varade ca 1 min. Nu började de kännas så jag inte kunde prata under värken längre.. Bm sa att vi gärna fick stanna om vi ville, men allt jag hade i tanken vara att åka hem, hem till soffan, hem och vila. Det snöade utanför fönstret och var riktigt ruggigt väder, ville bara hem till sängen.Men maken och Bm var av lite annan åsikt *s*BM som för övrigt var en underbar kvinna! gjorde en gyn undersökning som visade sig att jag var öppen 3 cm och väldigt mjuk men tappen var inte helt utplånad. Men sa att det är vanligast för förstföderskor att tappen är helt utplånad, för omföderskor så kan det lika gärna öpnna sig samtidigt som tappen utplånas. Hinnorna var dock hela och glatta, alltså bara rikliga flytningar, dock med spermadoft????Efter undersökningen så sa hon återigen att de hade plats för oss och att vi gärna fick stanna, men min kropp ville bara hem!! Då sa hon att bli inte rädd om du känner att det plötsligt trycker på, det är inget farligt att föda hemma, utan håll inte emot om du känner att det trycker på utan låt det ha sin gång (nu var maken blek *asg*) "Torka bara av barnet och vira in det i handdukar och lägg det vid ditt bröst och håll det varmt, låt navelsträngen hänga kvar och ring ambulans." Bebisen ligger väldigt långt ner och huvudet går inte att trycka uppåt, det sitter fast liksom, redo.Återigen sa hon att jag gärna fick stanna kvar och berättade om hur man gör när man förlöser hemma *asg* Nu var maken som ett lakan! Men jag ville hem, hem, hem och sova imin säng! Sagt och gjort vi åkte hem igen, maken mer motvillig än jag, sen sov hela familjen fram till 8:30 i morse! Dock vaknade jag till o från under natten, knallförkyld som jag är med en elak hosta och hade små värkar till och från som känns, men det gör inte så ont som jag får för mig att de gjorde med sonen..Sonen var dock sur på mig i morse då jag gick in till honom, han ville att mormor skulle komma inte jag! Det är mycket som rör sig i det lilla huvudet nu *s*Nu har jag skickat ut familjen och tänkte gå hemma och strosa lite, plocka och fixa, koka lite nappar, tvätta lite och sen gå en promenad med hunden..S-dragningarna kommer med allt från 10-3 min mellanrum och de känns som något är i görningen men ännu rätt lugnt. Ingen bråska och fara på taket. Men som sonen kompis sa till mig i telefon precis då jag sa att vi inte kom hem med någon bebis igår så frågade han mig "Men varför åkte ni ingen annanstans och hämtade en då?" Ja varför gjorde vi inte det??Det var allt och låååångt blev det, han t om med 3 s-dragningar under tiden jag skrev *s*